Sparat under: Okategoriserade
Vi har blivit pigga familjen. Från att ha legat och snarket till efter 10 snåret så vaknar vi nu vi 7. Vi och vi, lilltjejen vaknar och sliter upp resten av oss ur vår skönhetssömn.
Annars hoppas jag på att denna veckan blir mer normal. Hm, kanske lite fel valda ord men jag hoppas att vi äntligen kan komma in i lite rutiner. Förra vecka avslutade vi inskolningen på sonens nya förskola, så jag har stora förhoppningar på att det kommer att bli så. Sedan ska jag försöka komma ut och går varje dag och helst då det är ljust… får se hur det går med det 
Sparat under: Okategoriserade
Nu har jag gjort det! Jag har slitit upp min son ifrån hans trygga tillvaro och satt honom i en annan förskola. Varför? För att hans mamma inte var nöjd med den gamla… Jag hade en sådan ångest innan vi kom dit för vårt 1:a besök, denna flytt var ju något som jag ville! Men efter vi varit där så var det tack och lov inte bara jag som ville byta;) Så nu tillbringar lilltjejen och jag förmiddagarna i förskolans korridor sörplandes på kaffe medans sonen springer tittar till oss lite då och då. Lite mysigt måste jag ändå erkänna…
Sparat under: Okategoriserade
Och jag har egentligen inget att skylla på, eller så har jag hur mycket som helst att skylla på.
Min lilla Mormor är sjuk, eller kanske inte sjuk, men hon ligger på sjukhus. Själv tror hon inte att hon kommer hem igen och hon ligger där och mer eller mindre väntar på döden. Man har amputerat hennes ena ben och morfinet för henne så trött och snurrig. Det är jättejobbigt att sitta vid sidan om och se hur ens älskade mormor ger upp. Hon har levt ett långt och rikt liv, är omtyckt med många vänner men vad gör det, jag blir ledsen ändå.
