Amelnestor’s Weblog

Oj, vad tiden går fort! Vi gick upp och sedan var klockan 12. Vi åt, gick ut en kort sväng och sedan var klockan 3. Och jag som har varit oroligt över hur jag ska få tiden att gå!!!

I morgonbitti ska vi vara på förskolan redan kl. 9. Är lite frågande till hur vi ska klara det men jag får väl gå upp kl. 6 så ska det väl ordna sig

I helgen började jag med den stora utrensningen av gravidkläder i garderoben. Lite för tidigt måste jag erkänna…jag har fortfarande 10 extra kilon jämnt fördelade över kroppen. Så just nu har jag inga kläder som passar, de kläder som jag med mycket möda faktiskt får på mig sitter tight… det är bara att plocka upp gravidkläderna igen. Men ett ljus i mörkret är att jag faktiskt har blåst upp min pilatesboll, så nu finns det ialla fall en möjlighet att små träna, om andan faller på…

Är det någon där ute som har några tips på hur man snabbt och smärtfritt går ner de där extra kilona?

Har varit på släktkalas och ätit en massa gott. Sitter nu hemma framför tv:n och ångrar att jag tog den där sista biten av tårtan, (jo, jag åt 2 stora bitar) de skuttar så där olustigt upp och ner i magen. Usch, tur att vi har piller hemma mot det där.

Det var min kusinvitamin, Marre som fyllde 21! Vad ger man en kille som bor i landet där en stor stark kostar 100NKr och som lever på gratis pizza? Jo, 4 ekologiska äpplen, 2 burkar ravioli i tomatsås, en mössa och just det, vin och öl…Han blev kanske helt överlycklig för allt som han fick, men han höll ialla fall god min

Jo, jag får inte glömma… på itmamman.se så finns bilder på 2 helt underbara barn, nämnligen mina!

Sov sött…

Så sover man och barn och man har en lite stund för sig själv…

Idag har jag varit på mitt livs första bloggträff. Oj, vad spännande! Så roligt att få träffa nya människor som dessutom är bloggproffs! Jag som bara är en lite enkel bloggamatör… Dessutom träffades vi på 23 våningen på hotell Gothia, mitt under pågående Bokmässa. Det fanns en del kändisar där, så att säga. Jag kan nästan skryta med att jag har ätit lunch med Lasse Åberg… Okej vi åt lunch samtidigt i samma lokal… Dessutom så körde vi nästan på (jaja, det var väl minst 2 meters marginal) gick vi förbi Lena Adelsohn Liljeroth, vår Kulturminister.

Tanken var att jag och lilltjejen skulle åka själva till träffen men efter att maken vaknat upp ytterligate en dag med tokfeber så var det bara att hålla god min och packa in båda barnen i bilen. Jag ska inte klaga, det gick strålande bra. Lillkillen satt och beundrade utsikten och lilltjejen sov HELA TIDEN.

Ja då var det dax att ta ett handtag här hemma…Trots att vi knappt har varit hemma idag så finns det saker att pyssla med, konstigt! Men det är klart, halv 10 på en fredagkväll så ska man kanske prioritera chips och cola istället för städning;)

Trevlig helg!

Nu har vi förkylning i familjen. Lillkillen låg däckad med skyhög feber i onsdags, för att vakna upp halv 6 på torsdagmorgon pigg och utvilad. Idag är det makens tur, det är bara att hålla tummarna och hoppas på att det går över lika fort för honom… Jaja, sova kan man göra en annan dag. Dessutom så är det inte så jobbigt att vakna upp i ottan när det är så strålande väder som nu…

Igår gjorde jag mitt eldprov…

Min make var borta och vi passade kusinen 1 år. Tack och lov fick jag hjälp av mina barnens faster som gjorde en jätteinsats men det var jobbigt ändå! Min son har ju en förmåga att faktiskt kunna sitta still någon gång ibland och oftast framför TV:n, men 1-åriga kusinen har inte utvecklat någon sådan förmåga!  Den enda gången som hon var still var när hon sov eller när någon bar henne. Under de 8 timmar som hon var här så lagade jag mat 2 gånger, fixade fika 1 gång, var ute lekte 3 gånger och bytte blöja och smutsiga kläder så många gånger att jag inte orkade hålla räkningen på dem… Betyget blev ändå godkänt, barnen var glada hela dagen! Det var bara jag som var helt utmattad efteråt.

Kvällen avslutades sedan framför en dålig amerikansk komedi och ett glas rött. Det var ju ändå lördag

Rödvin och mögelost! Oj, vad jag har längtat…Tack livsmedelsverket för de nya rönen!

 Ett av de stora orosmomenten har varit hur vi ska orka med alla som kommer på besök och vill titta på den lilla. De närmsta sörjande är det ju oftast inga problem med men när det kommer till avlägsna släktingar och vänner som man inte träffa mer än en gång per år så blir det ju genast lite mer ansträngt…och dessutom så kommer de ju inte samtidigt. 

I söndags passade vi på att gå på ett kalas där de flesta av min mans släktingar närvarade. Så praktiskt, att vi inte har tänkt i dessa banor förut. Någon annan hade ju redan tänkt och bjudit in alla, där fanns tårta och kaffe och vi slapp att städa både före och efter. Vi gjorde även en liknande grej när vi hälsade på mina släktingar, så nu är det bara min Faster G (+familj) som inte har träffat henne. Faster G om du läser det här så har vi köpt Baddare så att du verkligen ska känna dig välkommen;)

Nu ska jag sätta mig med min kopp kaffe och frossa i lite kakor, GOTT!!!

Hörs snart!

Torsdag den 11/9, kl. 0.58 startar värkarna. kl. 5.30 orkar jag inte längre ligga kvar i sängen och låtsas sova utan väcker min man och ringer till sjukhuset. Där blir jag rådd att duscha, äta lite frukost, helt enkelt ta det lungt. Kl. 8.30 kommer vi ÄNTLIGEN fram till sjukhuset dvs. lustgasens förlovade land. Jag kan avslöja att det fanns någon i detta hushållet (inte jag) som tog barnmorskans ”ta det lugnt” lite väl allvarligt. Kl. 9 gick vattnet och helt plötsligt kändes verkarna som jag haft tidigare som ett fånigt skämt men med stark stöttning av min man, barnmorskan Sandra och lustgas så lyckades jag kl. 12.12 pressa ut en välskapt liten flicka. 51 cm lång, 3560 g, 10 fingrar, 10 tår och en massa hår på huvudet. Dessutom är hon ett stort fan av stålmannen då hon gjorde sin entré till världen på samma sätt, med en hand framför huvudet.

Denna lilla solstråle har sedan förgyllt vardagen med en glupskande aptit. Har läst att denna glupskande aptit ska stillas och bli mer regelbunden efter 3:de dygnet, jag håller alla tummar och hoppas att detta ska gälla även min dotter…

Det var en gång en superpedagogisk mamma som tog med sin son till skogen för att plocka svamp. De åkte ganska långt för att komma till ett stället där man kan hittar trattkantareller. Inte nog med det så följde de stigen långt in i den djupa och täta skogen. De diskuterade vilka svampar som man kan äta och sparkade bort de svampar som är oätliga och giftiga. Mamman kände sig verkligen som en superpedagog…ända tills hon hörde hundarna skälla, såg spår av kängor på stigen framför sig och insåg att det är älgjakt i Sverige!

Vägen tillbaka till bilen gick svindlande fort och tack och lov stötte vi aldrig på några djur större än myror…

Är fortfarade förkyld och tät i näsan… Det tar aldrig slut! Har köpt nässprej men den ska men bara använde 2-3 gånger / dag! Den dosen använder jag under en natt!!! Igår hade jag lite känningar i bihålorna, så det vara bara att koka lite saltlösning och ställa sig över handfatet och skölja. Vad mycket skit det kan få plats i bihålorna, så äckligt! Tack och lov så fanns det inga tecken på inflamation så jag får väl fortsätta att missbruka nässprejen under natten och andas med munnen under dagen.

Det fanns en tid, förr i världen, när jag inte var gravid och lite yngre och en timmas träning var en bra medicin för att riva bort de sista sviterna av en förkylning. Då jag obekymrat kunde rusa ner för backarna i Skatås utan att ens känna till ord som urinläckage eller foglossingar…

Just nu är jag lite begränsad i mina val av aktiviteter. En rask promenad är väl det jag får satsa på och det ska jag väl kunna få till någon gång under dagen…om det inte regnar eller blir för sent eller om något annat viktigare kommer upp…