Amelnestor’s Weblog

Jag är visst lite lat med mitt bloggande nu för tiden… Är så himla trött på kvällarna så jag orkar inte, men som itmamman sa: ”Det tar ju bara 10 minuter att skriva!” så jag får väl ta och lägga om lite bland mina prioriteringar…

Nu har alla mina elever kommit igång med sin blogg, så roligt! De kommer ju på saker som jag inte ens visste fanns, dessutom så klarar de av att lösa sina problem själva/tillsammans så jag behöver inte ens blotta min otekniska sida.

I onsdags hade vi studiedag. En jätteintressant föreläsning med så mycket nytänkande och bekräftelse. Det fanns inplanerat en långlunch, så vi han gå till Thaien och där vi åt den obligatoriska buffén. Under promenade tillbaka så kände jag att allt inte riktigt var i sin ordning men det var ju klart, jag hade ju druckit en Ramlösa, så det var väl bara en rap som behöves. Det blev inte bättre och jag förbannade mig själv över att jag under veckan glatt berättat att illamåendet och tröttheten var som bortblåst! Mitt under sista passet så kunde jag inte vara kvar längre, så jag smet. Åkte och hämtade Lilleman och bäddade ner mig i soffan och bara låg där. När Maken väl kom hem så kom Thaibuffén upp… och sedan var det bara att gå och lägga sig. Även torsdagen tillbringade jag nerbäddad framför tv:n med små utflykter till köket för att hämta mat och snask till Lilleman som förövrigt var helt överlycklig över att få tillringa 8 timmar framför Disney. Först vi 3 tiden vågade jag stoppa mat i munnen som inte var blåbär eller vitt bröd.

Detta hände för 3 dagar sedan och jag är fortfarande inte riktigt i form. Tröttheten som så underbart hade försvunnit är tillbaka och mitt nya ilandsproblem är att jag sover så djup och rör inte lika mycket på mig i sömnen så jag har ont i kroppen när jag vaknar. KUL!

I dessa mörka stunder så är det ju viktigt att se ljust på framtiden hitta en liten gnista av glädje och det har jag: Nu är det endast 2 veckor kvar till februarilov. Oj, vad tiden går fort!

Graviditesstatus: Magen börjar svälla utåt,så skönt att det snart syns är lite trött på att bara se fet ut! Har plocket fram mina gamla amningsbehåar de är lite mer bekväma än de gamla pushupisarna

Efter att ha suttit i möte med arbetskamrater och företagshälsovården för att få hjälp i vår bearbetning av branden så känner jag en smula förvirrad. Självklart känner jag för mina arbetskamrater i deras sorg, men för egen del så har jag inga sådana känslor. Jag tycker att det är skönt att kaoset i vårt materialrum brann upp, jag har haft ångest i en hel termin när jag gått in i rummet. Det som fanns i mitt klassrum var bara böcker och papper och det har vi redan ersätt. När jag sitter där och lyssnar på hur människorna från företagshälsovården mycket pedagogiskt och metodiskt går igenom hur vi kan uppleva saker just nu så finns inte min punkt med, *skiter i det som hänt och går vidare. Lever jag fortfarande i förnekelsestadiet?Ska jag förbereda mig på att alla känslor kommer att komma som en kalldusch en dag eller är jag helt enkelt ett känslokallt monster? Tyvärr så lutar det mer och mer åt att jag håller på att bli ett känslokallt monster. Jag blir inte lika upprör längre, jag tycker helt enkelt att det inte är värt det…

P.S. Jag vet att jag fortfarande har bilden men juldekorationer på första sidan men jag har liksom inte orkat att byta den, har ingen ny som passar…så ni får stå ut ett tag till… D.S.

I fredags hände det något konstigt, jag var vaken till halv 12. Ett rekord, årets längsta lördagskväll och den i tvsoffan. Hela helgen har rullat på utan att vara helt dödstrött och utan att vara så där vrålhungring hela tiden. Så skönt!

Igår stod annars valet mellan shooping eller Anja i super G. Jag hade förhoppningar om att vi skulle hinna med både ock men tji fick jag. Det blev shopping och vi åkte hela vägen till Freeport för vår söndags shopping. Hittade en massa snygga och billiga  kläder till mig som jag inte köpte eftersom jag ändå kommer ändra kroppsform. Men lilleman fick ialla fall ett par byxor och en tröja.

Lilleman somnade strax innan 8 idag, måste vara någon form av rekord! Så nu sitter jag här framför datorn och njuter av en kopp te. Ja, det är te i min kopp för kaffe går inte att få ner, inte ens om man blandar den med choklad! Efter mina 8 koppar kaffe om dagen så är detta en ordentlig prövning.

Oj oj, vad många grattis det har blivit sedan jag publicerade mitt graviditets test! Jag blev kallad för tjockis av en itnörd till kollega i korridoren idag. Fick en kram sedan så lite förlåten blev han ändå… Till och med skolchefen hade läst det så det var ju bara att knata till min chef och bekänna. Min chef visste ju mina planer och blev inte direkt chockad, däremot undrade chefen om inte skolchefen hade annat för sig än att läsa bloggar! Hahaha…

Graviditesstatus: Mår fortfarande skit, även om illamåendet släppte i några dagar efter det att jag varit och tränat. Det hjälper inte att det luktar brand så fort man går ut får att dämpa det lite, inte roligt att vara rastvärd. (förlåt kära kollegor!) Brösten är, tack och lov, fortfarande gigantiska och äkta!

Idag kom jag iväg på årets första träning. Alla odds var emot, maken kom hem sent, parkeringen var över full och viktigast av allt, jag vill inte. Trots det så kom jag iväg med motiveringen: Jag kommer ialla fall inte må sämre! Och det gör jag inte, är hur pigg som helst och ser med glädje fram emot mina chips och dipp och mitt glas cola.

Graviditetsstatus: Har gått upp 3 kg, mår ofta illa men har fått bröst som meloner!

Jag har fått en utmaning av Johi och den är att betrakta som antagen!

Reglerna är följande:

Länka till den som utmanat dig.
Berätta sju sanningar om dig själv.
Utmana sju stycken i slutet av ditt inlägg.
Lämna ett meddelande till den du utmanat.

Sju sanningar om mig:

• Jag har, kanske inte helt oväntat, svårt att hålla hemligheter. Det är ett stort problem och jag väljer ofta att inte lyssna om det är något tissel tassel på gång.
• Jag strävar efter att känna mig lat varje dag. Efter en period i mitt liv med ömmande leder, psoriasis och lite hår avfall, så är jag väldigt aktiv i mitt arbete med att inte bli för engagerad.
• Jag har ett gäng SM-guld i en låda på vinden.
• Familjen är viktig, jag tycker om att umgås med hela min familj kusiner och faster, farbror och morbror inräknade.
• Jag tycker om att sitta och läsa serietidningar på toaletten. Blir överlycklig när jag kommer hem till andra som delar denna perversa hobby.
• Tycker om att umgås med människor som kan mer än jag. Jag har ett enormt kontroll behov och umgås jag med någon som kan saker bättre så kan jag slappna av för jag vet att andra kan bättre…
• Har ett explosivt humör, har dock lärt mig att inte säga allt som jag tänker med en gång…

Tyvärr så känner jag inte någon som bloggar som inte redan har gjort det här testet men det finns ju några smygare som bara läser och inte har kommit igång med sitt skrivande … haha

Det blev inget vin i helgen. Det blev ett paket Novalucol och mycket sömn…

Ännu en underbar dag på mitt älskade jobb. Konstant hungrig, lite smått illamående och en chef som diskret frågade om jag inte var gravid! Har jag glömt något? Jo, min chef hade bokat in ett möte en halvtimma efter det att min ordinare arbetstid var slut.

Nej, jag är inte gravid, jag är bara FET och har pms. Idag har jag fått smaka på ”Murphys lag”, skiter sig en sak så skiter sig allt. Men som itmira så klokt sa, varför ska saker fungera?

Läste bland ”alla” mina kommentarer att det faktiskt finns kaffemaskiner med en Irishcoffeeknapp. Tänk vad mysigt, och vad roligt vi skulle ha framåt eftermiddagen. Det skulle ju inte finnas någon som inte skulle vilja jobba över. Jag kan till och med tänka mig att börja åka buss till jobbet igen. Vilken insats för miljön, all personal på vår skola åker kollektivt! Med den ingången så kanske vi till och med kan få EU-bidrag…

Nej, jag hoppas att alla lägger märke till att ironin haglar. Det förstår väl vem som helst att bakfulla lärare går inte att ha… Nu ska jag lägga mig på soffan och njuta ett tag till av att jag faktiskt kan vara gravid, ialla fall tills dess att mensen dyker på mig som ett slag i ansiktet och då är det dags att korka upp vinet igen och äta allt det där som man inte får äta när man är gravid och njuta av att man lever!

Min man har varit hemma i 3 dagar. Vilken lyx! Han har skött allt markarbete och har bara kunnat lägga mig på soffan och degat! Tyvärr så blir man inte piggare av det…snarare tvärt om…det är nog bra att han ska tillbaka till jobbet i morgon.

Annars är saker och ting riktigt lugnt just nu. Eleverna har smällt branden riktigt bra och vi börjar nog trivas lite i vårt provisoriska klassrum. Idag gick jag bara hem 10 minuter efter ordinarie arbetstid. Tyvärr får jag nog igen det imorgon. men vad gör man inte för den goda sakens skull.

Idag har jag beställt material, *mys*, för 160000 och då snackar vi bara det mest akuta… Tror att jag får ta kontakt med Företagshälsovården för mina shoppingvanor…